Avanzar, o involucionar.
- Las democracias europeas se enfrentan a una amenaza ya conocida: La extrema derecha.
Su aparición es natural en situaciones de crisis y de incertidumbre, así como también es normal su aumento cuando se producen avances sociales. Lo que no es natural, es la pasividad de los Parlamentos nacionales, y Europeo, al permitir su presencia en las instituciones.
La historia ya nos enseñó que dotar de espacio institucional o público a este tipo de partidos, tiene siempre consecuencias fatales.
Por ello, es necesario terminar con su presencia, ya que una sociedad sana no puede permitir su autodestrucción. No es cercenar la libertad de expresión, es defenderla. Sus actos ya están castigados, en todos los Estados existen legislaciones contra delitos de odio, pero a los partidos no se les aplica.
Es necesaria la prohibicion de los partidos que pretenden romper con la democracia. Su estrategia es la misma que hace 80 años, y estamos permitiendo que la historia se repita.
- También es necesario, que la Unión avance hacia una integración más orientada al ciudadano, no a los Estados. Estamos en el S. XXI, la digitalización abre numerosas puertas de participación, carece de sentido una organización en la que no sea el ciudadano el centro.
Por tanto, también debe avanzarse hacia mayores competencias ciudadanas, tanto en el ámbito de la Unión, como en los Estados miembros, debiendo la Unión promoverlo, de lo contrario, el desencanto ciudadano por la política, crecerá.
Fingerprint
The piece of text below is a shortened, hashed representation of this content. It's useful to ensure the content hasn't been tampered with, as a single modification would result in a totally different value.
Value:
574c81632aabf96f3b4d0f2c8c6356e7ca1b83743e59c0805f22e4706ef15fea
Source:
{"body":{"es":"- Las democracias europeas se enfrentan a una amenaza ya conocida: La extrema derecha.\nSu aparición es natural en situaciones de crisis y de incertidumbre, así como también es normal su aumento cuando se producen avances sociales. Lo que no es natural, es la pasividad de los Parlamentos nacionales, y Europeo, al permitir su presencia en las instituciones.\nLa historia ya nos enseñó que dotar de espacio institucional o público a este tipo de partidos, tiene siempre consecuencias fatales.\nPor ello, es necesario terminar con su presencia, ya que una sociedad sana no puede permitir su autodestrucción. No es cercenar la libertad de expresión, es defenderla. Sus actos ya están castigados, en todos los Estados existen legislaciones contra delitos de odio, pero a los partidos no se les aplica.\nEs necesaria la prohibicion de los partidos que pretenden romper con la democracia. Su estrategia es la misma que hace 80 años, y estamos permitiendo que la historia se repita.\n- También es necesario, que la Unión avance hacia una integración más orientada al ciudadano, no a los Estados. Estamos en el S. XXI, la digitalización abre numerosas puertas de participación, carece de sentido una organización en la que no sea el ciudadano el centro. \nPor tanto, también debe avanzarse hacia mayores competencias ciudadanas, tanto en el ámbito de la Unión, como en los Estados miembros, debiendo la Unión promoverlo, de lo contrario, el desencanto ciudadano por la política, crecerá.","machine_translations":{"bg":"—Европейските демокрации са изправени пред добре известна заплаха: Крайно десница. Появата им е естествена в ситуации на криза и несигурност, както и увеличаване на социалния напредък. Това, което не е естествено, е пасивността на националните парламенти и на Европейския парламент, като им позволява да присъстват в институциите. Историята вече ни научи, че осигуряването на институционални или обществени пространства за тези партии винаги има фатални последици. Следователно е необходимо да се сложи край на неговото присъствие, тъй като едно здраво общество не може да позволи неговото самоунищожаване. Тя не трябва да ограничава свободата на изразяване, а трябва да я защитава. Техните действия вече са наказани, законите за престъпленията от омраза съществуват във всички държави, но страните не се прилагат спрямо тях. Партиите, които се стремят да скъсат демокрацията, трябва да бъдат забранени. Нейната стратегия е същата като преди 80 години и позволяваме да се повтори историята. Необходимо е също така Съюзът да премине към интеграция, ориентирана в по-голяма степен към гражданите, а не към държави. Ние сме в S. XXI, цифровизацията отваря много възможности за участие, няма смисъл от организация, в която центърът не е гражданин. Поради това следва да се постигне напредък и към по-големи граждански компетентности както на равнището на Съюза, така и в държавите членки, и Съюзът следва да го насърчава, в противен случай разочарованието на политиката ще се увеличи.","cs":"Evropské demokracie čelí známé hrozbě: Krajní pravice. Jejich vznik je přirozený v krizových situacích a v nejistých situacích, jakož i v jejich rostoucím společenském pokroku. Není přirozené, že vnitrostátní parlamenty a Evropský parlament mají pasivitu tím, že umožňují jejich přítomnost v orgánech. Historie nám již naučila, že poskytování institucionálního nebo veřejného prostoru těmto stranám má vždy fatální následky. Je proto nezbytné ukončit její přítomnost, neboť zdravá společnost nemůže dovolit její sebedestrukci. Svoboda projevu nesmí být omezena, ale musí ji hájit. Jejich činy jsou již trestány, zákony o trestných činech z nenávisti existují ve všech státech, ale strany se na ně nevztahují. Strany usilující o rozbití demokracie musí být zakázány. Její strategie je stejná jako před 80 lety a umožňujeme, aby se historie opakovala. Je rovněž nezbytné, aby Unie usilovala o integraci více orientovanou na občany, nikoli státy. V části S. XXI, digitalizace otevírá mnoho bran účasti, nedává smysl organizaci, kde centrum není občanem. Proto by mělo být dosaženo pokroku na cestě k posílení občanských pravomocí jak na úrovni Unie, tak v členských státech, a Unie by je měla podporovat, jinak rozčarování politiky poroste.","da":"Europæiske demokratier står over for en velkendt trussel: Ekstrem ret. Deres udseende er naturlige i krise- og usikkerhedssituationer og i stigende grad i de sociale fremskridt. Det, der ikke er naturligt, er de nationale parlamenters og Europa-Parlamentets passivitet ved at tillade deres tilstedeværelse i institutionerne. Historien har allerede lært os, at det altid har fatale konsekvenser at skabe institutionelt eller offentligt rum for sådanne parter. Det er derfor nødvendigt at bringe dens tilstedeværelse til ophør, da et sundt samfund ikke kan tillade selvødelæggelse. Det er ikke at begrænse ytringsfriheden, men at forsvare den. Deres handlinger er allerede straffet, love om hadforbrydelser findes i alle stater, men parterne finder ikke anvendelse på dem. Partier, der forsøger at bryde demokratiet, skal forbydes. Strategien er den samme som for 80 år siden, og vi giver os mulighed for at gentage historien. Det er også nødvendigt, at Unionen bevæger sig i retning af en mere borgerorienteret integration, ikke stater. Vi er i S. XXI, digitalisering åbner mange muligheder for deltagelse, og der er ingen mening om en organisation, hvor centret ikke er borger. Der bør derfor også gøres fremskridt i retning af større medborgerkompetencer, både på EU-plan og i medlemsstaterne, og Unionen bør fremme dette, da der ellers vil ske en stigning i skuffelsen af politik.","de":"Die europäischen Demokratien sehen sich einer bekannten Bedrohung gegenüber: Das extreme Recht. Ihr Auftreten ist in Krisen- und Unsicherheitssituationen sowie in Situationen, in denen der soziale Fortschritt zunimmt, natürlich. Was nicht selbstverständlich ist, ist die Passivität der nationalen Parlamente und des Europäischen Parlaments, die ihre Präsenz in den Organen ermöglicht. Die Geschichte hat uns bereits gelehrt, dass die Bereitstellung eines institutionellen oder öffentlichen Raums für diese Parteien stets fatale Folgen hat. Es ist daher notwendig, ihre Präsenz zu beenden, da eine gesunde Gesellschaft ihre Selbstzerstörung nicht zulassen kann. Es geht nicht darum, die Meinungsfreiheit zu beschneiden, sondern sie zu verteidigen. Ihre Handlungen werden bereits bestraft, es gibt in allen Staaten Gesetze über Hassverbrechen, aber die Parteien wenden sie nicht an. Parteien, die die Demokratie durchbrechen wollen, müssen verboten werden. Seine Strategie ist die gleiche wie vor 80 Jahren, und wir erlauben uns, die Geschichte zu wiederholen. Es ist auch notwendig, dass die Union auf eine stärker bürgerorientierte Integration und nicht auf Staaten hinarbeitet. Wir sind in S. XXI, die Digitalisierung eröffnet viele Tore für die Teilhabe, und es wird kein Sinn für eine Organisation gemacht, in der das Zentrum nicht der Bürger ist. Daher sollten sowohl auf Unionsebene als auch in den Mitgliedstaaten auch Fortschritte im Hinblick auf mehr Bürgerkompetenzen erzielt werden, und die Union sollte sie fördern, andernfalls wird die Enttäuschung der Politik zunehmen.","el":"Οι ευρωπαϊκές δημοκρατίες αντιμετωπίζουν μια γνωστή απειλή: Η άκρα δεξιά. Η εμφάνισή τους είναι φυσική σε καταστάσεις κρίσης και αβεβαιότητας, καθώς και στην αύξηση της κοινωνικής προόδου. Αυτό που δεν είναι φυσικό είναι η παθητικότητα των εθνικών κοινοβουλίων και του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου, επιτρέποντας την παρουσία τους στα θεσμικά όργανα. Η ιστορία μας έχει ήδη διδάξει ότι η παροχή θεσμικού ή δημόσιου χώρου για τα κόμματα αυτά έχει πάντα μοιραίες συνέπειες. Ως εκ τούτου, είναι αναγκαίο να τεθεί τέρμα στην παρουσία της, δεδομένου ότι μια υγιής κοινωνία δεν μπορεί να επιτρέψει την αυτοκαταστροφή της. Δεν πρόκειται για περιορισμό της ελευθερίας της έκφρασης, αλλά για την υπεράσπισή της. Οι πράξεις τους τιμωρούνται ήδη, υπάρχουν νόμοι για τα εγκλήματα μίσους σε όλα τα κράτη, αλλά τα μέρη δεν ισχύουν γι’ αυτά. Τα κόμματα που επιδιώκουν να εγκαταλείψουν τη δημοκρατία πρέπει να απαγορευθούν. Η στρατηγική της είναι η ίδια με πριν από 80 χρόνια και μπορούμε να επαναλάβουμε την ιστορία. Είναι επίσης αναγκαίο η Ένωση να κινηθεί προς την κατεύθυνση της ένταξης περισσότερο προσανατολισμένης στους πολίτες και όχι προς τα κράτη. Βρισκόμαστε στο σημείο S. XXI, η ψηφιοποίηση ανοίγει πολλές πύλες συμμετοχής, δεν έχει νόημα ένας οργανισμός στον οποίο το κέντρο δεν είναι πολίτης. Ως εκ τούτου, θα πρέπει επίσης να σημειωθεί πρόοδος προς την κατεύθυνση της αύξησης των αρμοδιοτήτων ως πολιτών, τόσο σε επίπεδο Ένωσης όσο και στα κράτη μέλη, και η Ένωση θα πρέπει να την προωθήσει, διαφορετικά θα αυξηθεί η απογοήτευση της πολιτικής.","en":"— European democracies face a well-known threat: The extreme right. Their appearance is natural in situations of crisis and uncertainty, as well as their increase in social progress. What is not natural is the passivity of the national parliaments, and the European Parliament, by allowing their presence in the institutions. History has already taught us that providing institutional or public space for such parties always has fatal consequences. It is therefore necessary to put an end to its presence, since a healthy society cannot allow for its self-destruction. It is not to curb freedom of expression, it is to defend it. Their actions are already punished, hate crime laws exist in all states, but parties do not apply to them. Parties seeking to break democracy must be banned. Its strategy is the same as 80 years ago, and we are allowing history to recur. It is also necessary for the Union to move towards more citizen-oriented integration, not States. We are in S. XXI, digitalisation opens many gates of participation, no sense is made of an organisation where the centre is not the citizen. Therefore, progress should also be made towards greater citizenship competences, both at Union level and in the Member States, and the Union should promote it, otherwise the disenchantment of politics will grow.","et":"Euroopa demokraatiad seisavad silmitsi tuntud ohuga: Paremäärmuslik. Nende ilmumine on loomulik kriisi- ja ebakindluse olukorras ning sotsiaalse progressi suurenemisel. Loomulik ei ole liikmesriikide parlamentide ja Euroopa Parlamendi passiivsus, kuna nad lubavad oma kohalolekut institutsioonides. Ajalugu on meile juba õpetanud, et institutsioonilise või avaliku ruumi tagamisel sellistele erakondadele on alati surmavad tagajärjed. Seetõttu on vaja tema kohalolek lõpetada, sest terve ühiskond ei saa lubada tema enesehävitust. Eesmärk ei ole piirata sõnavabadust, vaid seda kaitsta. Nende tegevust juba karistatakse, vihakuritegusid käsitlevad seadused on olemas kõigis riikides, kuid pooled ei kohalda nende suhtes. Erakonnad, kes püüavad kaotada demokraatiat, tuleb keelustada. Selle strateegia on sama, mis 80 aastat tagasi, ja me lubame ajalool korduda. Samuti on vaja, et liit, mitte riigid, liiguks rohkem kodanikukeskse integratsiooni suunas. Me oleme süsteemis S. XXI, digiüleminek avab palju osalusväravaid, ilma et oleks mõtet organisatsioonist, kus keskus ei ole kodanik. Seetõttu tuleks teha edusamme ka suurema kodanikupädevuse suunas nii liidu kui ka liikmesriikide tasandil ning liit peaks seda edendama, vastasel juhul suureneb poliitiline rahulolematus.","fi":"Euroopan demokratiot kohtaavat tunnetun uhan: Äärioikeisto. Niiden ilmaantuminen on luonnollista kriisitilanteissa ja epävarmoissa tilanteissa sekä sosiaalisen edistyksen lisääntymisenä. Ei ole luonnollista, että kansalliset parlamentit ja Euroopan parlamentti ovat passiivisia sallimalla niiden läsnäolon toimielimissä. Historia on jo opettanut meille, että institutionaalisen tai julkisen tilan tarjoamisella tällaisille puolueille on aina kuolemaan johtavia seurauksia. Sen vuoksi sen läsnäolo on lopetettava, koska terve yhteiskunta ei voi sallia sen tuhoutumista itse. Sen tarkoituksena ei ole rajoittaa sananvapautta vaan puolustaa sitä. Niiden toiminnasta on jo säädetty rangaistuksia, viharikoksia koskevaa lainsäädäntöä on kaikissa valtioissa, mutta osapuolet eivät sovella niitä. Demokratiaa rikkovat puolueet on kiellettävä. Sen strategia on sama kuin 80 vuotta sitten, ja historia voi toistua. Unionin on myös siirryttävä kohti kansalaislähtöisempää kotouttamista, ei valtioita. Digitalisaatio avaa monia osallistumisportteja, mutta meillä ei ole järkeä organisaatiosta, jossa keskus ei ole kansalainen. Sen vuoksi olisi myös edistyttävä kohti parempaa kansalaisuutta koskevaa toimivaltaa sekä unionin tasolla että jäsenvaltioissa, ja unionin olisi edistettävä sitä, sillä muussa tapauksessa politiikan pettymys lisääntyy.","fr":"Les démocraties européennes sont confrontées à une menace bien connue: L’extrême droite. Leur apparition est naturelle dans des situations de crise et d’incertitude, ainsi que dans l’accroissement du progrès social. Ce qui n’est pas naturel, c’est la passivité des parlements nationaux et du Parlement européen en permettant leur présence dans les institutions. L’histoire nous a déjà appris que l’octroi d’un espace institutionnel ou public à ces partis a toujours des conséquences fatales. Il est donc nécessaire de mettre fin à sa présence, étant donné qu’une société saine ne peut permettre son autodestruction. Il ne s’agit pas de restreindre la liberté d’expression, mais de la défendre. Leurs actions sont déjà sanctionnées, des lois sur les crimes de haine existent dans tous les États, mais les parties ne s’y appliquent pas. Les partis qui cherchent à rompre la démocratie doivent être interdits. Sa stratégie est la même qu’il y a 80 ans et nous autorisons la reprise de l’histoire. Il est également nécessaire que l’Union s’oriente vers une intégration davantage axée sur les citoyens et non sur les États. Nous sommes dans S. XXI: la numérisation ouvre de nombreuses portes de participation, il n’y a aucun sens d’une organisation où le centre n’est pas le citoyen. Par conséquent, des progrès devraient également être accomplis en vue de renforcer les compétences citoyennes, tant au niveau de l’Union que dans les États membres, et l’Union devrait les promouvoir, faute de quoi le désenchantement politique va s’accroître.","ga":"— Bíonn bagairt aitheanta i ndán do dhaonlathais Eorpacha: An ceart foircneach. Bíonn cuma nádúrtha orthu i gcásanna géarchéime agus éiginnteachta, chomh maith leis an méadú atá tagtha ar an dul chun cinn sóisialta. Ní gné nádúrtha é pasacht na bparlaimintí náisiúnta, agus Pharlaimint na hEorpa, trí chead a thabhairt dóibh a bheith i láthair sna hinstitiúidí. Mhúin stair dúinn cheana féin go mbíonn iarmhairtí marfacha i gcónaí mar thoradh ar spás institiúideach nó poiblí a chur ar fáil do na páirtithe sin. Is gá, dá bhrí sin, deireadh a chur lena láithreacht ós rud é nach féidir le sochaí shláintiúil ligean dá cuid féinmhilleadh. Níl sé chun srian a chur le saoirse cainte, is é sin a chosaint. Tá a gcuid gníomhartha pionósaithe cheana féin, tá dlíthe fuathchoireachta i ngach stát, ach níl feidhm ag páirtithe maidir leo. Ní mór cosc a chur ar pháirtithe atá ag iarraidh an daonlathas a bhriseadh. Tá a straitéis mar an gcéanna le 80 bliain ó shin, agus táimid ag ligean don stair tarlú arís. Tá sé riachtanach freisin go n-aistreoidh an tAontas i dtreo comhtháthú níos dírithe ar na saoránaigh seachas ar Stáit. Táimid in S. XXI, osclaíonn an digitiú go leor geataí rannpháirtíochta, ní dhéantar aon chiall ar eagraíocht nach saoránach an t-ionad. Dá bhrí sin, ba cheart dul chun cinn a dhéanamh freisin i dtreo inniúlachtaí saoránachta níos fearr, ar leibhéal an Aontais agus sna Ballstáit araon, agus ba cheart don Aontas é a chur chun cinn, nó tiocfaidh borradh faoin bpolaitíocht mura ndéanfar amhlaidh.","hr":"— Europske demokracije suočavaju se s poznatom prijetnjom: Krajnje desnice. Oni se prirodno pojavljuju u kriznim situacijama i nesigurnosti, kao i u porastu društvenog napretka. Nije prirodno pasivnost nacionalnih parlamenata i Europskog parlamenta dopuštajući njihovu prisutnost u institucijama. Povijest nas je već naučila da osiguravanje institucionalnog ili javnog prostora za takve stranke uvijek ima fatalne posljedice. Stoga je potrebno zaustaviti njegovu prisutnost jer zdravo društvo ne može dopustiti njegovo samouništenje. Sloboda izražavanja ne smije se ograničiti, već je braniti. Njihove su radnje već kažnjene, zakoni o zločinima iz mržnje postoje u svim državama, ali se stranke na njih ne primjenjuju. Stranke koje žele prekinuti demokraciju moraju biti zabranjene. Strategija je ista kao i prije 80 godina i dopuštamo da se povijest ponovi. Također je potrebno da se Unija, a ne države, krene prema integraciji koja je više usmjerena na građane. Nalazimo se u S. XXI., digitalizacijom se otvaraju mnoga vrata sudjelovanja, nema smisla za organizaciju u kojoj centar nije građanin. Stoga bi trebalo postići napredak i prema većim kompetencijama građanstva na razini Unije i u državama članicama, a Unija bi je trebala promicati jer će u protivnom rasti razočaranje politike.","hu":"Az európai demokráciák jól ismert fenyegetéssel néznek szembe: A szélsőjobboldal. Megjelenésük természetes válság- és bizonytalan helyzetekben, valamint a társadalmi fejlődés növekedésében. Nem természetes a nemzeti parlamentek és az Európai Parlament passzivitása azáltal, hogy lehetővé teszik jelenlétüket az intézményekben. A történelem már megtanított bennünket, hogy az ilyen pártok intézményi vagy nyilvános terének biztosítása mindig végzetes következményekkel jár. Ezért véget kell vetni jelenlétének, mivel az egészséges társadalom nem teszi lehetővé önmegsemmisítését. Nem a véleménynyilvánítás szabadságának csorbítása, hanem annak védelme. Cselekményeiket már büntetik, a gyűlölet-bűncselekményekre vonatkozó jogszabályok minden államban léteznek, a részes felek azonban rájuk nem vonatkoznak. A demokrácia megtörésére törekvő pártokat be kell tiltani. Stratégiája megegyezik a 80 évvel ezelőttivel, és lehetővé tesszük a történelem újrafelvételét. Az Uniónak továbbá a polgárközpontúbb integráció felé kell elmozdulnia, nem pedig az államok felé. A XXI. S.-ben vagyunk, a digitalizáció számos lehetőséget nyit meg a részvétel előtt, nincs értelme egy olyan szervezetnek, ahol a központ nem a polgárok. Ezért mind uniós, mind tagállami szinten előrelépésre van szükség a polgársággal kapcsolatos kompetenciák növelése felé, és az Uniónak elő kell mozdítania azt, ellenkező esetben a politika kiábrándulása fokozódni fog.","it":"Le democrazie europee si trovano ad affrontare una minaccia ben nota: Estrema destra. La loro comparsa è naturale in situazioni di crisi e incertezza, nonché in un aumento del progresso sociale. Ciò che non è naturale è la passività dei parlamenti nazionali e del Parlamento europeo, consentendo la loro presenza nelle istituzioni. La storia ci ha già insegnato che fornire uno spazio istituzionale o pubblico a tali partiti ha sempre conseguenze fatali. È pertanto necessario porre fine alla sua presenza, poiché una società sana non può permetterne l'auto-distruzione. Non si tratta di limitare la libertà di espressione, ma di difenderla. Le loro azioni sono già punite, le leggi sui reati generati dall'odio esistono in tutti gli Stati, ma le parti non li applicano. I partiti che cercano di infrangere la democrazia devono essere vietati. La sua strategia è la stessa di 80 anni fa e stiamo consentendo la ripetizione della storia. È inoltre necessario che l'Unione si muova verso un'integrazione maggiormente orientata ai cittadini e non agli Stati. Siamo in S. XXI, la digitalizzazione apre molti passaggi di partecipazione, non ha senso un'organizzazione in cui il centro non è il cittadino. Pertanto, si dovrebbero compiere progressi anche verso maggiori competenze in materia di cittadinanza, sia a livello dell'Unione che negli Stati membri, e l'Unione dovrebbe promuoverle, altrimenti la disillusione della politica crescerà.","lt":"Europos demokratinėms valstybėms kyla gerai žinoma grėsmė: Kraštutinė dešinė. Jų atsiradimas yra natūralus krizės ir netikrumo sąlygomis, taip pat didėjant socialinei pažangai. Nenatūralu yra nacionalinių parlamentų ir Europos Parlamento pasyvumas, nes jiems leidžiama dalyvauti institucijų veikloje. Istorija jau parodė, kad institucinės ar viešosios erdvės suteikimas tokioms partijoms visada turi mirtinų pasekmių. Todėl būtina nutraukti jos veiklą, nes sveika visuomenė negali leisti jos savigriauti. Ja nesiekiama riboti saviraiškos laisvės, ji turi ją ginti. Už jų veiksmus jau baudžiama, visose valstybėse galioja įstatymai dėl neapykantos nusikaltimų, tačiau šalys joms netaiko. Demokratijos žlugimo siekiančios partijos turi būti uždraustos. Jos strategija yra tokia pati kaip ir prieš 80 metų, ir mes leidžiame pasikartoti istorijai. Taip pat būtina, kad Sąjunga siektų labiau į piliečius orientuotos integracijos, o ne valstybių. Esame XXI skyriuje, skaitmeninimas atveria daug dalyvavimo vartų, nėra prasmės organizacijai, kurios centras nėra pilietis. Todėl taip pat reikėtų siekti didesnės pilietiškumo kompetencijos tiek Sąjungos, tiek valstybių narių lygmeniu, o Sąjunga turėtų ją skatinti, priešingu atveju politikos neskatinimas didės.","lv":"— Eiropas demokrātija saskaras ar labi zināmiem draudiem: Galēji labajā pusē. Krīzes un nenoteiktības situācijās to parādīšanās ir dabiska, kā arī sociālā progresa palielināšanās. Tas, kas nav pašsaprotams, ir valstu parlamentu un Eiropas Parlamenta pasivitāte, atļaujot to klātbūtni iestādēs. Vēsture jau ir mācījusi, ka institucionālas vai publiskas telpas nodrošināšanai šādām partijām vienmēr ir letālas sekas. Tāpēc ir jāizbeidz tās klātbūtne, jo veselīga sabiedrība nevar pieļaut tās pašiznīcināšanu. Runa ir nevis par vārda brīvības ierobežošanu, bet gan par tās aizsardzību. Viņu rīcība jau ir sodīta, visās valstīs pastāv tiesību akti par naida noziegumiem, bet lietas dalībnieki uz viņiem neattiecas. Partijas, kas vēlas pārtraukt demokrātiju, ir jāaizliedz. Tās stratēģija ir tāda pati kā pirms 80 gadiem, un mēs ļaujam atgadīties vēsturei. Savienībai ir arī jāvirzās uz integrāciju, kas vairāk orientēta uz pilsoņiem, nevis uz valstīm. Mēs esam S. XXI sesijā, kurā digitalizācija paveras daudzas dalības vārti, nav jēgas tādai organizācijai, kuras centrs nav pilsonis. Tāpēc būtu jāpanāk progress arī virzībā uz lielāku pilsoniskuma kompetenci gan Savienības līmenī, gan dalībvalstīs, un Savienībai tas būtu jāveicina, pretējā gadījumā pieaugs vilšanās politikā.","mt":"— Id-demokraziji Ewropej jiffaċċjaw theddida magħrufa sew: Il-lemin estrem. Id-dehra tagħhom hija naturali f’sitwazzjonijiet ta’ kriżi u inċertezza, kif ukoll iż-żieda tagħhom fil-progress soċjali. Dak li mhuwiex naturali huwa l-passività tal-parlamenti nazzjonali, u tal-Parlament Ewropew, billi jippermettu l-preżenza tagħhom fl-istituzzjonijiet. L-istorja diġà għallmitna li l-għoti ta’ spazju istituzzjonali jew pubbliku lil tali partijiet dejjem ikollu konsegwenzi fatali. Huwa għalhekk meħtieġ li tintemm il-preżenza tagħha, peress li soċjetà b’saħħitha ma tistax tippermetti l-qerda tagħha stess. Mhuwiex li titrażżan il-libertà tal-espressjoni, iżda li niddefenduha. L-azzjonijiet tagħhom diġà huma kkastigati, jeżistu liġijiet dwar ir-reati ta’ mibegħda fl-istati kollha, iżda l-partijiet ma japplikawx għalihom. Il-partiti li jfittxu li jkissru d-demokrazija għandhom jiġu pprojbiti. L-istrateġija tagħha hija l-istess bħal 80 sena ilu, u qed nippermettu li l-istorja terġa’ sseħħ. Jeħtieġ ukoll li l-Unjoni timxi lejn integrazzjoni aktar orjentata lejn iċ-ċittadini, mhux lejn Stati. Ninsabu f’S. XXI, id-diġitalizzazzjoni tiftaħ ħafna gradi ta’ parteċipazzjoni, ma jagħmilx sens organizzazzjoni fejn iċ-ċentru mhuwiex iċ-ċittadin. Għalhekk, jenħtieġ li jsir progress ukoll lejn kompetenzi taċ-ċittadinanza akbar, kemm fil-livell tal-Unjoni kif ukoll fl-Istati Membri, u l-Unjoni jenħtieġ li tippromwovih, inkella d-diżillużjoni tal-politika tikber.","nl":"Europese democratieën worden geconfronteerd met een welbekende dreiging: Het extreemrechts. Hun verschijningsvorm is natuurlijk in tijden van crisis en onzekerheid, en de toename van de sociale vooruitgang. Wat niet vanzelfsprekend is, is de passiviteit van de nationale parlementen en het Europees Parlement door hun aanwezigheid in de instellingen toe te staan. De geschiedenis heeft ons reeds geleerd dat institutionele of openbare ruimte voor dergelijke partijen altijd fatale gevolgen heeft. Daarom moet een einde worden gemaakt aan haar aanwezigheid, aangezien een gezonde samenleving haar zelfvernietiging niet kan toestaan. Het is niet bedoeld om de vrijheid van meningsuiting te beknotten, maar om die vrijheid te verdedigen. Hun daden worden reeds bestraft, er bestaan in alle staten wetten inzake haatmisdrijven, maar de partijen zijn niet op hen van toepassing. Partijen die de democratie willen doorbreken, moeten worden verboden. De strategie is dezelfde als die van 80 jaar geleden, en we laten de geschiedenis herhalen. Het is ook noodzakelijk dat de Unie toewerkt naar meer op de burger gerichte integratie en niet naar staten. We zijn in S. XXI, digitalisering opent veel participatiepoorten, er is geen zin voor een organisatie waar het centrum niet de burger is. Daarom moet ook vooruitgang worden geboekt in de richting van meer bevoegdheden op het gebied van burgerschap, zowel op het niveau van de Unie als in de lidstaten, en de Unie moet dit bevorderen, anders zal de ontgoocheling van de politiek toenemen.","pl":"Europejskie demokracje stoją w obliczu dobrze znanego zagrożenia: Skrajne prawo. Ich pojawienie się jest naturalne w sytuacjach kryzysu i niepewności, a także w coraz większym stopniu postępu społecznego. Naturalną cechą jest bierność parlamentów narodowych i Parlamentu Europejskiego, umożliwiając im obecność w instytucjach. Historia nauczyła nas już, że zapewnienie takim partiom przestrzeni instytucjonalnej lub publicznej ma zawsze fatalne konsekwencje. Konieczne jest zatem położenie kresu jego obecności, ponieważ zdrowe społeczeństwo nie może pozwolić na jego samozniszczenie. Nie należy ograniczać wolności wypowiedzi, lecz bronić jej. Ich działania są już karane, przepisy dotyczące przestępstw z nienawiści istnieją we wszystkich państwach, ale strony nie mają do nich zastosowania. Należy zakazać partii dążących do zerwania z demokracją. Jej strategia jest taka sama jak 80 lat temu i pozwalamy na powrót do historii. Konieczne jest również, aby Unia dążyła do integracji w większym stopniu zorientowanej na obywateli, a nie na państwa. W S. XXI digitalizacja otwiera wiele bramek uczestnictwa, nie ma sensu dla organizacji, w której centrum nie jest obywatelem. W związku z tym należy również poczynić postępy w kierunku zwiększenia kompetencji obywatelskich, zarówno na szczeblu Unii, jak i w państwach członkowskich, a Unia powinna je promować, w przeciwnym razie wzrośnie rozczarowanie polityką.","pt":"— As democracias europeias enfrentam uma ameaça bem conhecida: A extrema-direita. O seu aparecimento é natural em situações de crise e incerteza, bem como o seu aumento do progresso social. O que não é natural é a passividade dos parlamentos nacionais e do Parlamento Europeu, permitindo a sua presença nas instituições. A História já ensinou-nos que a criação de espaço institucional ou público para esses partidos tem sempre consequências fatais. Por conseguinte, é necessário pôr termo à sua presença, uma vez que uma sociedade saudável não pode permitir a sua autodestruição. Não se trata de restringir a liberdade de expressão, mas sim de a defender. As suas ações já são punidas, existem leis em matéria de crimes de ódio em todos os Estados, mas as partes não lhes aplicam. As partes que querem quebrar a democracia devem ser proibidas. A sua estratégia é a mesma que há 80 anos e estamos a permitir a repetição da História. É igualmente necessário que a União avance para uma integração mais orientada para os cidadãos e não para os Estados. Estamos em S. XXI, a digitalização abre muitas portas de participação, não faz sentido uma organização em que o centro não é cidadão. Por conseguinte, também devem ser feitos progressos no sentido de aumentar as competências em matéria de cidadania, tanto a nível da União como nos Estados-Membros, e a União deve promovê-la, caso contrário, o desencanto da política aumentará.","ro":"Democrațiile europene se confruntă cu o amenințare binecunoscută: Extrema dreaptă. Apariția lor este naturală în situații de criză și de incertitudine, precum și în creșterea progresului social. Ceea ce nu este natural este pasivitatea parlamentelor naționale și a Parlamentului European, permițând prezența acestora în instituții. Istoria ne-a învățat deja că punerea la dispoziția acestor părți a unui spațiu instituțional sau public are întotdeauna consecințe fatale. Prin urmare, este necesar să se pună capăt prezenței sale, deoarece o societate sănătoasă nu poate permite autodistrugerea sa. Nu trebuie să îngrădească libertatea de exprimare, ci să o apere. Acțiunile lor sunt deja pedepsite, în toate statele există legi privind infracțiunile motivate de ură, dar părțile nu li se aplică. Partidele care doresc să încalce democrația trebuie interzise. Strategia sa este aceeași ca acum 80 de ani și permitem reapariția istoriei. De asemenea, este necesar ca Uniunea să se îndrepte către o integrare mai orientată către cetățeni, nu către state. Suntem în S. XXI, digitalizarea deschide multe porți de participare, nu există niciun sens pentru o organizație în care centrul nu este cetățean. Prin urmare, ar trebui să se înregistreze, de asemenea, progrese în direcția unor competențe cetățenești sporite, atât la nivelul Uniunii, cât și în statele membre, iar Uniunea ar trebui să o promoveze, în caz contrar deziluzionarea politicii va crește.","sk":"Európske demokracie čelia dobre známej hrozbe: Extrémne pravica. Ich výskyt je prirodzený v krízových situáciách a v neistých situáciách, ako aj v rastúcom sociálnom pokroku. To, čo nie je prirodzené, je pasivita národných parlamentov a Európskeho parlamentu tým, že umožňuje ich prítomnosť v inštitúciách. História nás už naučila, že poskytovanie inštitucionálneho alebo verejného priestoru týmto stranám má vždy smrteľné dôsledky. Je preto potrebné skoncovať s jej prítomnosťou, pretože zdravá spoločnosť nemôže umožniť jej sebazničenie. Nie je obmedzovať slobodu prejavu, ale má ju obhajovať. Ich konanie je už potrestané, zákony o trestných činoch z nenávisti existujú vo všetkých štátoch, ale strany sa na ne nevzťahujú. Strany, ktoré sa snažia prelomiť demokraciu, musia byť zakázané. Jej stratégia je rovnaká ako pred 80 rokmi a umožňujeme opakovanie histórie. Je tiež nevyhnutné, aby sa Únia zamerala na integráciu viac zameranú na občanov, a nie na štáty. Sme v S. XXI., digitalizácia otvára mnohé brány účasti, nemá zmysel pre organizáciu, v ktorej centrum nie je občanom. Preto by sa mal dosiahnuť pokrok aj v súvislosti s väčšími právomocami v oblasti občianstva, a to na úrovni Únie, ako aj v členských štátoch, a Únia by ho mala podporovať, inak sa rozpad politiky rozrastie.","sl":"Evropske demokracije se soočajo z dobro znano grožnjo: Skrajno desno. Njihova prisotnost je naravna v kriznih razmerah in negotovosti, pa tudi v porastu družbenega napredka. Nenavadno ni pasivnost nacionalnih parlamentov in Evropskega parlamenta z omogočanjem njihove prisotnosti v institucijah. Zgodovina nas je že naučila, da ima zagotavljanje institucionalnega ali javnega prostora za take strani vedno usodne posledice. Zato je treba odpraviti njeno prisotnost, saj zdrava družba ne more omogočiti samouničenja. Ne gre za omejevanje svobode izražanja, temveč za njeno obrambo. Njihova dejanja so že kaznovana, zakoni o kaznivih dejanjih iz sovraštva obstajajo v vseh državah, vendar se stranke zanje ne uporabljajo. Stranke, ki želijo razbiti demokracijo, je treba prepovedati. Njena strategija je enaka kot pred 80 leti in omogočamo, da se zgodovina ponovi. Poleg tega si mora Unija prizadevati za vključevanje, ki bo bolj usmerjeno v državljane, ne pa držav. V S. XXI, digitalizacija odpira številna vrata za sodelovanje, ni smiselno, da gre za organizacijo, v kateri center ni državljan. Zato bi bilo treba doseči napredek tudi v smeri večjih državljanskih kompetenc, tako na ravni Unije kot v državah članicah, Unija pa bi ga morala spodbujati, sicer se bo povečalo razočaranje nad politiko.","sv":"De europeiska demokratierna står inför ett välkänt hot: Extremhögern. Det är naturligt att de dyker upp i kris- och osäkerhetssituationer, liksom att de sociala framstegen ökar. Det som inte är naturligt är de nationella parlamentens och Europaparlamentets passivitet genom att tillåta deras närvaro i institutionerna. Historien har redan lärt oss att tillhandahållandet av institutionell eller offentlig plats för sådana parter alltid har dödliga konsekvenser. Det är därför nödvändigt att sätta stopp för dess närvaro, eftersom ett sunt samhälle inte kan tillåta dess självförstörelse. Det är inte att inskränka yttrandefriheten, utan det är att försvara den. Deras handlingar bestraffas redan, lagar om hatbrott finns i alla stater, men parterna tillämpar inte dem. Partier som försöker bryta demokratin måste förbjudas. Strategin är densamma som för 80 år sedan, och vi låter historien återkomma. Det är också nödvändigt för unionen att gå mot en mer medborgarorienterad integration, inte mot stater. Vi befinner oss i S. XXI, digitaliseringen öppnar många grindar för deltagande, och det är ingen mening med en organisation där centrumet inte är medborgare. Därför bör framsteg också göras mot större medborgerliga befogenheter, både på unionsnivå och i medlemsstaterna, och unionen bör främja den, annars kommer oenigheten i politiken att växa."}},"title":{"es":"Avanzar, o involucionar.","machine_translations":{"bg":"Постигане на напредък или ангажиране.","cs":"Postup vpřed nebo zapojení.","da":"Fremskridt eller engagement.","de":"Vorankommen oder engagieren.","el":"Να προχωρήσουμε προς τα εμπρός ή να δραστηριοποιηθούμε.","en":"Moving forward, or engaging.","et":"Edasiliikumine või kaasamine.","fi":"Mennä eteenpäin tai sitoutua toimintaan.","fr":"Aller de l’avant ou s’engager.","ga":"Dul chun cinn, nó gabháil.","hr":"Napredovati ili angažirati.","hu":"Előrelépni vagy vonakodni.","it":"Andare avanti o impegnarsi.","lt":"Tolesni veiksmai arba įsitraukimas.","lv":"Virzīties uz priekšu vai iesaistīties.","mt":"Nimxu ‘l quddiem, jew ninvolvu ruħna.","nl":"Vooruit te gaan of zich te engageren.","pl":"Postęp lub zaangażowanie.","pt":"Avançar ou envolver.","ro":"Să avanseze sau să se implice.","sk":"Napredovanie alebo angažovanie sa.","sl":"Napredovati ali zaposlovati.","sv":"Gå vidare eller engagera sig."}}}
This fingerprint is calculated using a SHA256 hashing algorithm. In order to replicate it yourself, you can use an MD5 calculator online and copy-paste the source data.
Share:
Share link:
Please paste this code in your page:
<script src="https://futureu.europa.eu/processes/Democracy/f/6/proposals/577/embed.js"></script>
<noscript><iframe src="https://futureu.europa.eu/processes/Democracy/f/6/proposals/577/embed.html" frameborder="0" scrolling="vertical"></iframe></noscript>
Report inappropriate content
Is this content inappropriate?
- Call us 00 800 6 7 8 9 10 11
- Use other telephone options
- Write to us via our contact form
- Meet us at a local EU office
- European Parliament
- European Council
- Council of the European Union
- European Commission
- Court of Justice of the European Union (CJEU)
- European Central Bank (ECB)
- European Court of Auditors (ECA)
- European External Action Service (EEAS)
- European Economic and Social Committee (EESC)
- European Committee of the Regions (CoR)
- European Investment Bank (EIB)
- European Ombudsman
- European Data Protection Supervisor (EDPS)
- European Data Protection Board
- European Personnel Selection Office
- Publications Office of the European Union
- Agencies
Comment details
You are seeing a single comment
View all comments
No es cuestión de condenar al oscurantismo, porque como bien intuyes, unicamente prohibir su presencia no garantiza nada.
El problema es que el discurso que utilizan, al apelar al sentimiento, anula la razón, lo que lleva a que el debate de ideas sea casi imposible, sobre todo con quien difunde esas ideas.
Además de mostrar el rechazo (sin caer en exclusión social), debe de eliminarse la visibilidad de quienes propugnan este tipo de ideas, no permitir que lleguen incluso a gobernar, o que llenen portadas con entrevistas.
Como dices, la capacidad de razonar depende mucho de la experiencia, pero es la experiencia negativa (hambre, desigualdad, frustración, miedo, inseguridad...) lo que lleva a aceptar el razonamiento de estas ideologías, a la vez que se concentra esa frustración contra "un enemigo común".
Reducir su visibilidad no soluciona el problema, pero es un paso. Si queremos acabar con el extremismo, lo necesario es acabar con la desigualdad social.
Loading comments ...